Regulatoriska misslyckanden har varit ett hett ämne i Australien nyligen. Kungliga kommissioner inom finans- och äldreomsorgssektorerna har avslöjat stora regulatoriska misslyckanden.

Skadan av dessa förbiserenden har varit betydande. Reglering är inte bara byråkrati. Det skyddar intressena för dem som lägger sin tro, sina pengar och i vissa fall sina nära och kära i reglerade institutioner.

Crown, Australiens största kasinooperatör, har kopplats till organiserad brottslighet, penningtvätt och snabbspårade visum för stora spelare. Alla dessa frågor är speltillsynsmyndigheternas ansvar.

Ändå verkar tillsynsmyndigheterna ha missat det, trots deras nyckelroll i att förhindra kriminell påverkan som påverkar speloperatörer.

Victorian Commission for Gambling and Liquor Regulation har varit under granskning under en tid.

Under 2017 påpekade den viktorianska generalrevisorn att VCGLR:s förmåga att reglera Crown (och andra sprit- och spelställen som den också reglerar) var underväldigande. I sina slutsatser konstaterade revisorn:

Det finns ett behov för VCGLR att förbättra sin tillsyn över kasinot. VCGLR kan inte visa att dess kasinoövervakning är effektiv eller ändamålsenlig som krävs för reglering av bästa praxis för en viktig deltagare i Victorias spelindustri.

Under 2016-17 förlorade spelare som använde Crowns kasino i Melbourne Ap,56 miljarder. Den viktorianska regeringens andel av detta, via skatteintäkter, var A7,7 miljoner. Crown casino i Perth avlöste sina kunder på 622,8 miljoner A$. WA-regeringen fick A,9 miljoner av detta.

Dessa intäkter är viktiga för delstatsregeringar som saknar pengar. Med få källor för att skaffa intäkter och många stora biljettobjekt att finansiera behöver stater intäkter.

Ändå har Crown många fördelar jämfört med sina rivaler inom spelbranschen. Det driver monopolkasinon i både Victoria och WA, betalar en låg skattesats jämfört med sina förortsrivaler i Victoria (pub och klubbspel betalar cirka 37 % av spelintäkterna till staten) och har mycket färre begränsningar för sin verksamhet.

I Victoria, till exempel, har Crown rökområden inne i kasinot, har obegränsade satsningar på många av sina spelautomater, har uttagsautomater på plats, kan fungera 24 timmar om dygnet och verkar kunna få planeringsgodkännande utan något av det vanliga väsen.

När det gäller den föreslagna utvecklingen vid Barangaroo på Sydney Harbour, seglade dess oönskade bud på en skyskrapa med kasino, lyxlägenheter och ett hotell igenom med stöd från både regering och opposition.

Crown har helt klart fördelaktig tillgång till beslutsfattare. Detta verkar även gälla tillsynsmyndigheter.

Tillsynsmyndigheter ska vara angelägna om att skydda utsatta människor och minimera skador. Men bevis tyder på att de också har misslyckats på detta område.

Den dagliga exploateringen av de vanliga spelare som bidrar med det mesta av pengarna som går till spelindustrin i Australien (cirka 24 miljarder A$ varje år) lockar mindre intresse, men är utan tvekan minst lika viktig.

Dessa är dock toppen av isberget. Exploateringen av utsatta människor av speloperatörer över hela landet behöver sin egen utredning, och regeringar måste hitta viljan att reglera i vanliga människors verkliga intressen.